Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /storage/content/65/165765/aktivism.info/public_html/ungdomshuset/wp-settings.php on line 232 Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /storage/content/65/165765/aktivism.info/public_html/ungdomshuset/wp-settings.php on line 234 Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /storage/content/65/165765/aktivism.info/public_html/ungdomshuset/wp-settings.php on line 235 Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /storage/content/65/165765/aktivism.info/public_html/ungdomshuset/wp-settings.php on line 252 Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /storage/content/65/165765/aktivism.info/public_html/ungdomshuset/wp-includes/cache.php on line 36 Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /storage/content/65/165765/aktivism.info/public_html/ungdomshuset/wp-includes/query.php on line 15 Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /storage/content/65/165765/aktivism.info/public_html/ungdomshuset/wp-includes/theme.php on line 505 Ungdomshusutredningen
  • Nordiska Ungdomshusutredningen


    Denna webbplats är till för att informera om Nordiska Ungdomshusutredningen och för att bidra till ett interaktivt sökande efter kunskap. Det självstyrande Ungdomshuset i Köpenhamn på Jagtvej 69 gavs i form av nyttjanderätt av kommunen till en initiativgrupp 1982. 1 mars 2007 utrymde polisen huset för att den kristna kyrkan Fadershuset skulle kunna ta över fastigheten med omfattande protester till följd i både Danmark och internationellt.

    Du kan bidra till arbetet med utredningen på flera sätt. Lägg upp nya texter och bilder eller förbättra påbörjat material på projektets wiki. Sprid information och diskussion om projektet genom att ladda ner material eller på annat sätt. Få din organisation att stödja projektet. Kom med i arbetsgrupper för att organisera intervjuer och seminarier eller kommentera de nyheter som arbetsgrupperna lägger upp på denna webbplats.
  • Sidor

Posted by johanna on May 18th, 2009

 Torsdagsdemo från blågårdspladsen -> vestre fengsel

torsdagsdemotorsdagsdemotorsdagsdemotorsdagsdemotorsdagsdemotorsdagsdemotorsdagsdemo - banérShould I Blame TenorminInformation about the beta blocker drug Tenormin, used for treating high blLearn about TenorminTenorminScientifically Advanced Supplement to Boost Memory & Brain function. 110% Price Match Guaranteed. Tenormin Call 1-800-258-0861. Licensed Canadian pharmacy.Cephalexin 500 mg. Prescription phentermine tramadol viagra manufacturer or is responsive to perform. Viagra Caps us/##-Viagra-On-Sale-Caps- allowsBuy viagra-super-active online from our drug store, useing your Visa or 10 Caps. 90 per unit.Brand Prozac 20mg 84 for $91. Generic even cheaper. Furosemide Licensed Pharmacy. It is most commonly marketed byRelax.com: NizoralPurchase NizoralShop online for NizoralUse Nizoral® A-D just twice a week and finally experience a kind of freedom you’ve never had before the freedom from dandruff. We Reviewed The Hair Loss Products So You Don’t Get Screwed. Nizoral Find african american wigs at Great Prices. Read My Shocking Provillus Story Before You Buy Provillus.

Intervju med Ingvar Carlsson som var f d statsminister och ordförande i Göteborgskommittén. 2007-04-13

invar-carlsson2.jpg

Kan du berätta lite om vad Göteborgsutredningen kom fram till om dagens nya rörelser?

Rörelserna runt 1968 hade en helt annan elitistisk och toppstyrd organisering och var disciplinerade på ett annat sätt. Nu är rörelser mer uppdelade i olika frågor och ideologier och om det finns en centralledning så fungerar den snarare som ett paraplyorgan. Grupper idag vill inte släppa sin självständighet till någon central ledning. Inställningen till våld har också förändrats, spridningen går från allt mellan icke-våld till mer militant.
Den här förändringen och kunskapen har politiska beslutsfattare och polisen inte tillräckligt kunskap av idag vilket skapar en problematik både när det förs en dialog och när de agerar. Ska man förstå det som är nu, ska man ha klart för sig att det inte handlar om en kollektiv rörelse utan många olika grupper.

I en debatt 1968 efter Båstadskravallerna samlades fem ministrar och ett antal olika ungdomsorganisationer, en av utgångspunkterna var frågan om att behöva begära tillstånd för en demonstration. Från samhällets sida ska vi kunna värna om demonstrationerna och då måste vi ha information om, så att den ena inte ska krocka med den andre, men den frågan dog ganska snart efter det. Det var lugnt och relativt avspänt från 1968 fram till 2001 med Göteborgskravallerna. Jag kan koppla min erfarenhet till konflikten i Köpenhamn med att demonstrationer används som ett medel mot orättvisor och att protestera.
Under händelsen i Göteborg såg också militanta grupper en chans att agera och det skapade problem. Nuförtiden är det lättare att hantera sådana här grupper, vilket jag inte kan påstå att polisen eller politikerna var särskilt bra på i Göteborg, och jag kan gissa mig till att de inte var det i Köpenhamn heller. Det är viktigt att starta en dialog tidigt i en sådan här situation för att kunna föra fram krav och synpunkter, men med respekt för mötesfriheten.

Finns det en öppenhet och vilja att föra fram en sådan dialog i den politiska situationen som är nu i Sverige?

Jag hoppas det, men risken är att man efter en sådan här sak med Göteborg går vidare och lägger det här bakom sig. Det saknas en debatt om ideologier och värderingar i Sverige idag och det behövs för att förstå vad som händer bland olika ungdomsgrupper och i samhället för övrigt.

Vad tror du att de olika parterna har lärt sig av det som kom fram i utredningen?

Vi har en avdelning i utredningen som beskriver de olika fenomenen och meningen är att både myndigheter och polis ska försöka använda informationen om vad som händer med olika grupper och rörelser. Och genom det ta till sig och lära sig att ta till sig stämningar och lyssna på krav som de olika grupperna har. Ett sätt som man kan jobba på för att skapa diversitet är att ha alternativa möten och seminarium samtidigt som toppmötena, jag var själv delaktig i sådana i Vancouver och i Köpenhamn under mötena där.

Är det bara från aktivisternas sida som ska vara öppna för en dialog eller ska det också vara från politiker och polisers sida?

Det ska absolut vara från polisen och politikernas sida också. Polisen har förhoppningsvis lärt sig något, de har börjat med en dialoggrupp, som visserligen kom igång sent. Det fodras att det är poliser som kan och förstår de olika grupperna och vet vad det handlar när de ska rycka in i sådana lägen. I Göteborg var det poliser som kom som inte hade en aning om situationen.

Vad anser du om gränsöverskridande polissamarbete?

Det är varken på gott eller ont. Att man har det i Europa är naturligt. Men såklart är det viktigt att följa landets principer och regler för de insatta. Polisen i Göteborg var med på möten i andra länder för att lära sig och det var bra.

I en jämförelse med hur man hanterade Modskravellerna 1965 med Göteborgskravallerna och Båstadskravellerna och nu med Ungdomshuset. Vad gjorde man bra och dåligt då och vad gör man bra och dåligt nu?

Man kan ju önska att man undan för undan lär sig, jag tycker att Göteborg visade på väldiga brister från polisens sida. Precis som om vi måste lära oss läxan för varje ny generation. Man kan hoppas att polisutbildningen blir betydligt bättre på att ta vara på erfarenheterna och att man är bättre förberedd till nästa gång.

Kan man se Ungdomshuset som en symbol för något som pågår i samhället idag?

Absolut, jag är inte alls säker på att det bara handlar om ett hus, det handlar om en frustration över att människor tycker att samhällsutveckling är på väg åt fel håll. Att samhället inte är tillräckligt öppet eller lyssnande mot vad olika folkgrupper vill ha, deras krav och önskan. Man upplever en elit som styr och inte når ut med sitt budskap, och det blir väldigt farligt när det blir ett stort gap mellan beslutsfattare och stora folkgrupper. Grundvalen för demokrati blir i fara.
Men jag tror inte att det är så svårt att komma tillrätta med, kan jag säga av min erfarenhet. När vi började med Göteborgsutredningen möttes vi av stor misstänksamhet, det var jag då som f d statsminister och den dåvarande moderatledaren Ulf Adelsohn, men när vi satte oss ner i samtal visade vi att vi menade allvar och att vi var beredda att lyssna på alla grupperna, fick vi mer respekt. Vår kritik av polisen gav oss större trovärdighet.

Känner du att utredningen skapade en diskussion efteråt?

Jag trodde att det skulle vara mer. När jag hörde om Köpenhamn tänker man att de borde ha lärt sig av tidigare. Det är lätt att det blir en bok som man ställer in i bokhyllan, vilket både skapar hopp och förtvivlan. Visst blev det en diskussion men inte så mycket jag hade önskat.

Varför tror du det, fanns det inget intresse för en diskussion?

Media tappade intresset, först var de ensidiga till polisens fördel och sen när det blev en allmän kritik publicerade de lite av det men sen slutade bevakningen. Och om det inte når ut i media är det svårt att få ut det i andra forum.

Hur blev den mottagen i politiska forum?

Mycket positivt i en liten grupp, men nu kretsar politiken kring nya frågor. Kanske kan Köpenhamn bli en liten väckarklocka som kan få någon att ta tag i det här. Kanske polisen har tagit till sig materialet och ser vikten av att snabbt lösa det här med en dialog och föra en diskussion istället.

Vad har du för råd till den nordiska socialdemokratin och det ”nordiska folkhemmet” som vi är kända för?

Förr var det ett nära nordiskt samarbete som tydligt har försämrats de sista tio femton åren. Det är då risk att man hanterar sådana här frågor annorlunda när det inte blir någon gemensam diskussion i samråd.

Vad pågår i Sverige på det sättet idag?

Jag önskar att man inom socialdemokratin ägnade mer intresse åt ideologiska frågor. Och att man nu i oppositionen inte har det dagliga ansvaret och att man då diskuterar värderingar runt de stora förändringar som sker nu i form av globalisering av kapitalet, miljöfrågor och nationalstatens nya roll.

Kan du utveckla lite mer om nya rörelsers kännetecken och funktion?

Förr var det bokstavstroget och disciplinerat på ett annat sätt, nu är det nya strategier, olika dagordningar och mer diversierat i sitt arbete, det är mer en flora av åsikter. Dessa rörelser ska inte behöva bli politiska partier eller täcka in allting, jag ser dem mer som påtryckningsgrupper på politiska partier. De tar frågor och skapar opinion. De är en tillgång för demokratin och bildar en folkrörelsedemokrati och det är en fördel med att det inte är för hårt disciplinerat.

Kan inte det splittra den kollektiva kraften?

Jo det är en nackdel. Men för samlingsbedömning ska vi ha partierna, det är deras roll. Stora rörelser hade en disciplin som stötte bort folk och kvar blev en liten hård kärna. Det är ett problem att samordna flera olika viljor och frågor och då kan man se att de nya rörelserna har en längre uthållighet. Det är viktigt med stora sociala möten men att varje grupp har sin egen politiska dagordning, fackliga, fredliga, militanta går inte att sammanföra till ett program. Ett exempel är universiteten som de blev ett bakslag för efter 1968 då det var en sjudande politiks aktivitet och nu är det helt tyst.

Finns det ett förtroende att lämna över de stora frågorna till de politiska partierna vi har idag?

Nu finns det en stark misstro. Men min tro är att vi måste ha partier i en demokrati, partier är fria staters liv, för att citera högtidligt. Jag önskar att partierna är mer lyssnade och kan skapa ett förtroende. Öppenhet och lyhördhet är det som behövs och att vara intresserad av de behov som förs fram, möjligt för alla. Min tro är att man kan lösa 90 % av alla konflikter.

Många betecknar det som händer nu som en normaliseringsprocess, är det ett bra sätt att uttrycka det?

Jag tycker inte att det är bra med lugn och ordning och ser att det är viktigt med revolter, kritiska debatter och diskussioner och protester. Ordet får mig att rygga tillbaka och ger mig dåliga associationer eftersom det ofta används av auktoritära personer. Den typen av disciplin leder till förtryck av resten, vissa inslag av det kan synas i Det Danske Folkparti, men jag vill inte generalisera.

Om man ska ta bort något av ett eller annat skäl ska man ge ett alternativ och om det inte går att ordna det så har det hela skötts väldigt dåligt och gjorts ett misstag. Det blev en utlösande faktor som har lett till en explosion, de rev huset och trodde sedan att problemet var borta, men det fortsätter vilket tyder på att det är mer en ett hus. Om det inte finns några kanaler så är det en tidsfråga innan det smäller någon annanstans. Det viktigaste är att föra en dialog med alla berörda parter.

Katarina Lind

Ungdomshusets historie

Posted by admin on June 6th, 2007

Ungdomshusets historie – en kronologi

Kronologien er produceret af Nordiska Ungdomshuskommittén ved ph.d., René Karpantschof (sidst redigeret 6.6. 2007).

1. FASE: 1981-1990
UNGDOMSHUSET OG BZ-BEVÆGELSEN

1981-1982: Inititivgruppen for et ungdomshus dannes i august 1981 og ansøger forgæves Københavns kommune om et brugerstyret aktivitetshus. Den 15. oktober besætter Initivgruppen for første gang en tom fabriksbygning på Nørrebro. Politiet fjerner hurtigt de unge, men gruppen fortsætter med demonstrationer og nye besættelser, der mødes af politiets tåregas og masseanholdelser. Efter et år med stadigt voldsommere protester bøjer Københavns socialdemokratiske overborgmester, Egon Weidekamp, sig og overdrager de unge huset på Jagtvej 69, der indvies som Ungdomshuset med en stor fest den 31. oktober 1982.
1982-1990: I foråret 1982 forvandler Initivgruppen sig til BZ-bevægelsen. De unge kræver nu også selvstyrende ungdomskollektiver, hvor man kan bo og leve sammen, og igennem 1980erne etablerer BZ’erne sig i en række barrikaderede huse rundt om i København. Ungdomshuset på Jagtvej fungerer som bevægelsens forsamlings- og kulturhus og bliver en vigtig scene for punk og mere alternativ rockmusik men også base for provokerende gadeteater som Kulørte Klat og et væld af politiske arrangementer. Stort set al kontakt mellem Ungdomshuset og kommunen ophører, hvorefter BZ’erne selv står helt for husets drift og nødtørftige vedligeholdelse.

2. FASE: 1990-2000
UNGDOMSHUSETS NEDTUR, GENOPBLOMSTRING OG SALG

1990: Politiet rydder i to omgange næsten alle de besatte huse i København. Kun huset i Baldersgade på Nørrebro overlever og legaliseres via en fondsløsning efter at have slået politiets angreb med stiger og tåregas tilbage.
1990-1996: Med tabet af husene i 1990 går BZ-bevægelsen og dermed det store aktivistmiljø, der i mange år havde haft ansvaret for Ungdomshuset, i opløsning. En mindre gruppe af ikke så erfarne aktivister fortsætter driften af huset, der i 1990ernes første halvdel fremstår mere svækket, kaotisk og isoleret end nogensinde.
1996: Ungdomshusets indre raseres af en brand og mange tror, at det er det i forvejen svækkede hus endeligt.
1996-1999: På Københavns Rådhus breder sig den opfattelse, at tiden nu er inde til at få lukket det anarkistiske men kommunalt ejede ungdomshus, som de borgerlige partier hele tiden har været imod og som Socialdemokratiets top har tålt men aldrig brudt sig om. Herefter beslutter et politisk flertal under den nye socialdemokratiske overborgmester, Jens Kramer Mikkelsen, i 1999 at sætte Jagtvej 69 til salg i den hensigt, at den kommende ejer skal få ejendommen rømmet for aktivister. Men på samme tid har aktivister samlet penge ind og udbedret brandskaderne i Ungdomshuset, der i 1990ernes sidste år igen blomstrer op med velbesøgte arrangementer i form af fastelavnsfester, cirkus, jazz, visesang og andet ved siden af de sædvanlige punkkoncerter.
2000: Efter at have afvist at sælge til en fond, der ville bevare Jagtvej 69 som ungdomshus, sælger Københavns kommune i stedet til Human A/S, der året efter viser sig at dække over den kristne sekt, Faderhuset, hvis leder, Ruth Evensen, ser det som en religiøs mission at frelse Nørrebro for satan-inspirerede miljøer som ungdomshusaktivister men også muslimer, homoseksuelle m.m.

3. FASE: 2000-2007
UNGDOMSHUSETS OVERLEVELSESKAMP

2000-2003: Ungdomshusaktivisterne nægter at anerkende salget, som de mener er et brud med aftalen fra 1982 mellem BZ-bevægelsen og kommunen. En aftale der efter aktivisternes opfattelse har givet de unge varig brugsret over Jagtvej 69. Kort tid efter at Faderhuset i 2001 er trådt frem som ejer af Ungdomshuset, kommer det til sammenstød mellem de kristne og aktivister.
2003-2006: Et langt juridisk spil mellem Ungdomshuset og Faderhuset om brugsretten over Jagtvej 69 begynder i 2003. Samtidigt iværksætter aktivisterne en kampagne af demonstrationer og fantasifulde happenings under parolen: Hva’ i end si’r – Ungdomshuset er og bli’r! På Københavns Rådhus afviser det politiske flertal at forholde sig til sagen med henvisning til, at Ungdomshuset efter salget i 2000 ikke længere er et kommunalt anliggende. I august 2006 afsiger Østre Landsret den endelige dom i sagen. Faderhuset vinder og tilkendes retten til Jagtvej 69, som fogedretten snart efter tilsiger de unge at rømme.
Efterår 2006: Med den konkrete rydningstrussel skifter kampen om Ungdomshuset afgørende karakter. Hidtil har mobiliseringen begrænset sig til nogle hundrede sympatisører og mindre tumult, men den 23. september går flere tusinde i demonstration fra Ungdomshuset til Christiania, og dagen efter udvikler en Ungdomshusaktion sig til den første gadekamp i mange år på Nørrebro, hvorunder 268 bliver anholdt. Uroen fordømmes af mange politikere, men afføder også stor offentlig opmærksomhed og debat om Ungdomshusets situation. Presset på politikerne herunder Københavns nuværende overborgmester, Ritt Bjerregaard (S), vokser og i oktober forsøger et flertal i bystyret – Socialdemokratiet, De Radikale, Socialistisk Folkeparti og Enhedslisten – sig med en lokalplan, der skal sikre Ungdomshusets fortsættelse, men idéen opgives hurtigt. Samme måned træder Fonden Jagtvej 69 frem og erklærer sig villig til at købe Ungdomshuset og give det tilbage til de unge, men Faderhuset nægter at sælge.
Vinter 2006/2007: Konflikten synes uløselig og Ungdomshuset mobiliserer til The final Battle, der kulminerer med et voldsomt sammenstød mellem politi og ca. 1.500 demonstranter den 16. december, hvor 273 bliver anholdt. Blandt de militante demonstranter er adskillige af Ungdomshusets udenlandske venner, The International Brigade. Uroen møder igen politisk fordømmelse, og enkelte beboergrupper samt de konservative og Venstres Ungdom protesterer mod Ungdomshuset. Endnu flere er dog kommet på banen for Ungdomshuset herunder en stribe lokale Nørrebro-initiativer, dele af fagbevægelsen og kendte skuespillere og musikere, der afholder store støttekoncerter. Også nye aktivistgrupper som Foreningen for flere Ungdomshuse og Pink Blok opstår og går i offensiven med besættelser og tumult til følge, og antallet af anholdte siden september når over 700. Stort set alle medier følger nu konflikten tæt, og alt i alt vokser presset igen på overborgmester, Ritt Bjerregaard (S), som inviterer Ungdomshusrepræsentanter til noget, der ligner forhandling, men parterne når ikke til enighed.

4. FASE: 2007-ff
RYDNING OG NY BEVÆGELSES FREMVÆKST

1-5. marts 2007: Torsdag den 1. marts om morgenen landsættes Rigspolitiets Aktionsstyrke (antiterrorkorpset) fra militærhelikoptere på taget af Ungdomshuset, der samtidigt angribes af vandkanoner fra gaden. Flere aktivister kvæstes heraf en livsfarligt under en 45 minutter lang kamp fra etage til etage inde i huset. Snart bygges barrikader på Nørrebrogade, som politiet dog hurtigt får fjernet. Senere på eftermiddagen trodser 3.000 mennesker politiets demonstrationsforbud og det udvikler sig til omfattende oprør på hele indre Nørrebro og på Christianshavn. Politiet forhindrer demonstranterne i at nå frem til Ungdomshuset men trods massiv indsats med pansrede vogne, tåregas og masseanholdelser kan politiet ikke stoppe uroen, der varer til den lyse morgen. Fredag aften opløser politiet en demonstration på Skt. Hans Torv på Nørrebro og igen følger en hel nat med tåregas, stenkast, molotovcocktails og brændende biler. Lørdag den 3. marts stormer politiet 11 venstrefløjslokaler, et gymnasium, en alternativ TV-station m.m. og anholder ca. 100 ’mistænkte’. Samme eftermiddag demonstrerer ca. 3.000 fredeligt fra Rådhuspladsen til Nørrebroparken. Om aftenen opstår på ny uro men med få hundrede deltagere, og søndag morgen har politiet igen fuld kontrol over gaderne. Mandag den 5. marts begynder nedrivningen af Ungdomshuset. Oprørets første runde er slut. Overraskende få betjente og mindst 29 demonstranter er såret, ca. 650 er blevet anholdt, hvoraf 199 er fængslet.
6-31. marts 2007: Den 9. marts forlader de kampklædte politistyrker Nørrebro men må ofte vende tilbage med store styrker, idet der måneden ud er daglige happenings, besættelser og små og store demonstrationer. Politiforbundet anslår at prisen for politiets indsats nærmer sig de 100 millioner kr. Månedens største demonstration sker den 31. marts i et samarbejde mellem Ungdomshusbevægelsen og fristaden Christiania og samler ca. 10.000 deltagere. I marts som helhed foretager politiet op mod 1.000 anholdelser. Siden rydningen den 1. marts er det desuden kommet til støttedemonstrationer og enkelte tumulter i en lang række byer verden over.
April 2007: De daglige aktiviteter fortsætter i form af støttearrangementer, workshops og fredelige aktioner og demonstrationer bl.a. ved Vestre Fængsel, hvor mange aktivister sidder indespærret. Det lykkes imidlertid hverken at besætte nye huse eller få politikere i tale, og i slutningen af måneden optrapper dele af Ungdomshusbevægelsen med angreb på politiet og barrikader i gaderne.
Maj 2007: Omkring 10.000 deltager i en 1. maj demonstration for flere fristeder men et forsøg på at besætte et hus senere på dagen løber ud i sandet og dagen ender i sammenstød på Nørrebro. Politiet affyrer tåregas men er også tilbageholdende, hvorefter gadekampen går i sig selv igen. Den 14. maj rykker politiet ind på Christiania for at fjerne et tomt hus, og om aftenen samles hundreder af Christianitter, Ungdomshussympatisører og andre og bygger barrikader i gaderne omkring Christiania. Politiet angriber med pansrede vogne og store mængder tåregas men møder usædvanlig hård modstand og tvinges flere gange på tilbagetog. Sidst i maj løslades de sidste fængslede fra uroen 1-3. marts. I april og maj er samtidigt flere blevet idømt straffe på fra nogle måneder til ét års fængsel for opløb og vold mod politiet i forbindelse med Ungdomshusrydningen. Aktivitetsniveauet er dalet noget, om end der stadig sjældent går en dag uden støttearrangement, happening eller demonstration herunder den ugentlige torsdagsdemo, der er blevet gennemført lige siden rydningen den 1. marts men efterhånden uden større mediedækning, da nyhedsværdien i Ungdomshusbevægelsen er faldende. Set udefra virker bevægelsen ufokuseret og uden klare politiske krav og strategi, men det er også tydeligt, at et nyt oprørsk miljø og en levedygtig bevægelse for flere fristeder nu er vokset frem og har konsolideret sig. Our online pharmacy is the perfect resource for people to get their drugs without any hassles or awkwardness. buy cialis We work hard to make sure you save money every time you shop with us. buy levitrabuy soma At our online store, you pay less and get more. buy viagra

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /storage/content/65/165765/aktivism.info/public_html/ungdomshuset/wp-content/themes/wucoco-three-column-0100/footer.php(1) : eval()'d code on line 1